Manooks meningar

Hon band fast mig vid ett träd.
Så vad skulle jag göra?

Bredvid låg det ett annat träd.
Ett gammalt risigt.
Typisk koja.

 

När vi åker iväg med rullande kojan.
Åt det hållet där bergen är.
När hon vrider på styrhjulet åt höger och svänger in på Vägen.

Då kan jag inte hålla mig!

Jag vill att hon ska hitta en knapp som får rullande kojan att flyga.
För det går så   s  a  k  t  a  att komma fram.
Till fäbodkojan.

Jag hojtar i hennes öra för att hon ska köra fortare.
Aj, säger hon. Och något om att bli döv.

Husse kom hit en sväng för att lämna något till Matte.
Medan dom pratade i hallen passade jag på.

Hon hade inte ätit upp sin frukost.
Fatet stod på bordet.

Det var en ganska stor bit kvar av en sån där grej med ägg, skinka och ost.
Men jag har stor käft, hehe.
Den gick ner i ett nafs.

Hon blev ... eh ... lite uprörd, kan man säga.
Skitförbannad, kan man också säga.

Grabbade tag i min kindpäls, spände dom arga ögonen i mig och SKÄLLDE, fast inte som en hund utan som en människa. Sedan körde hon ut mig.

Men det var gott. Mums!


Utvisad på grund av matstöld.

Jag vill ut.
Sedan in.
Och ut igen.

Varje gång krafsar jag på dörren.
Matte måste resa sig ur soffan och öppna.

Efter sjuttonde gången idag sa hon att hon skulle skaffa en KATT istället.

Fnys!!!

Träden.
Gräset.
Dofterna.
Älgskiten.

Skogen är mysig.

Hela den där långa tiden när det är varmt ute och Matte inte behöver ta på skydd på tassarna så fort hon ska ut, har försvunnit nu.
Och vi har inte varit i våran fäbodkoja nästan nånting!
Jag hade upptäckt hur skönt det var i soffan där.
Men sen bestämde Matte att den stora vita grejen i hörnet, den som hon tänder eldar i, behövde rivas.

Suck!
Ni fattar väl - man kan inte bo där när man river en spis.
Det dammar i nosen.

Jag tycker om att vara högt uppsatt.
Sitta högt uppe.
Det är för att jag är Kung.

Det är tur att det finns en del som inser det, och jag pratar inte om Matte.
Den som tog mig till den högsta platsen heter ExtraHusse.
Han har förstått, han!