Vägen

När vi åker iväg med rullande kojan.
Åt det hållet där bergen är.
När hon vrider på styrhjulet åt höger och svänger in på Vägen.

Då kan jag inte hålla mig!

Jag vill att hon ska hitta en knapp som får rullande kojan att flyga.
För det går så   s  a  k  t  a  att komma fram.
Till fäbodkojan.

Jag hojtar i hennes öra för att hon ska köra fortare.
Aj, säger hon. Och något om att bli döv.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0