Nähä ...
Vi var ute, ExtraHusse och jag.
Han hade långbrädorna på baktassarna, sånt fusk behöver minsann inte jag.
Vi höll lagom fart enligt min mening.
Men han tjatade att jag skulle springa fortare.
Fast plötsligt stannade han.
Och jag också, för han satt ju fast i mig med en rem.
Bakom oss kom en sån där morrande släde i full fart. En sån som det blir breda, hårda spår efter, där det är lätt att springa för man sjunker inte ner till magen i snön.
ExtraH tog tag i min sele så jag inte kunde ta ett steg varken fram eller tillbaka. Väldigt onödigt, trodde han verkligen att jag skulle springa i vägen för det där vrålande monstret?
Den åkte förbi, ganska sakta, faktiskt. Och den drog en matte efter sig! En matte, som höll två remmar med varsin hund i änden.
Små hundar!
Men dom sprang bra, måste jag erkänna.
När dom hade kört förbi oss tyckte jag att det kändes pinsamt.
Jag menar, två småjyckar travar före en Alfa!
Dessutom luktade dom intressant, åtminstone en var nog brud.
Så efter det gnällde inte ExtraH längre över att jag sprang för sakta.
Jädrar, vad jag drog på!
Hela vägen, ända upp till toppen av berget, och då kan jag lova att ExtraH var lite andfådd.
Den morrande släden stod tyst däruppe bredvid en människokoja.
Småkrypen syntes inte till. Var väl där inne.
Snacka om att ha sprungit i onödan.
Han hade långbrädorna på baktassarna, sånt fusk behöver minsann inte jag.
Vi höll lagom fart enligt min mening.
Men han tjatade att jag skulle springa fortare.
Fast plötsligt stannade han.
Och jag också, för han satt ju fast i mig med en rem.
Bakom oss kom en sån där morrande släde i full fart. En sån som det blir breda, hårda spår efter, där det är lätt att springa för man sjunker inte ner till magen i snön.
ExtraH tog tag i min sele så jag inte kunde ta ett steg varken fram eller tillbaka. Väldigt onödigt, trodde han verkligen att jag skulle springa i vägen för det där vrålande monstret?
Den åkte förbi, ganska sakta, faktiskt. Och den drog en matte efter sig! En matte, som höll två remmar med varsin hund i änden.
Små hundar!
Men dom sprang bra, måste jag erkänna.
När dom hade kört förbi oss tyckte jag att det kändes pinsamt.
Jag menar, två småjyckar travar före en Alfa!
Dessutom luktade dom intressant, åtminstone en var nog brud.
Så efter det gnällde inte ExtraH längre över att jag sprang för sakta.
Jädrar, vad jag drog på!
Hela vägen, ända upp till toppen av berget, och då kan jag lova att ExtraH var lite andfådd.
Den morrande släden stod tyst däruppe bredvid en människokoja.
Småkrypen syntes inte till. Var väl där inne.
Snacka om att ha sprungit i onödan.
