Manooks meningar

Det fanns en supersnyggast malamutebrud som hette Kippi.
Kronsäters Kippisidjut om man ska vara noga.
Hon var min morsa.

Kippi fanns inte kvar hos Iasaks nu när Matte var och hälsade på.
Hon hade blivit sjuk och inte kunnat leva kvar i sin kropp, typ.

Det där tycker jag är konstigt.
Kippi är ju min morsa även om hon inte finns som förut.
Hon finns i alla fall på något sätt.

Men jag blir nyfiken på hur hon ser ut nuförtiden.
Och var hon är.


Finmorsan när hon var i kroppen

Jag var hos ExtraHM några dagar.
Jättekul som vanligt. Trots att det inte kom nån brud och lekte den här gången.

När jag kom hem berättade Matte var hon hade varit under tiden.
Och då blev jag faktiskt skitsur .
För jag borde ha fått följa med henne!

Hon var och hälsade på min familj. MIN!
Storfarsan Inac, syrran Ginni, farbror Joke.
Gammelhusse och lillhusse och förstmatte.

Hur kunde hon inte ta med mig???
Att hon for till sin egen familj efteråt, i den där stora äckliga stan men hundar som hoppar på mig,
hör inte till saken.

Jag får nöja mig med kort på släkten.
Men kort luktar inte.
Och man kan inte leka med dom (syrran) eller lägga ner dom (farsan).


Farsan....................................Syrran................................Farbror Joke..........................

ExtraHusse skickade fler bilder.
Jädrar, vad grann hon är!!!!
Kolla SötNosen, SpetsÖronen, SnyggSvansen!
Grrrrrrrrrrr ...

Och leka kunde hon!

När får jag träffa henne igen??

    

Idag är en speciell dag.
Det förstår jag därför att jag har fått speciellt käk.
Kött. Kött. Och kött.
Inget torrfoder.

Dessutom har Matte satt på mig ett speciellt halsband,
fjantat runt med den lilla manicken hon gör bilder med,
samt hela dagen gått omkring och sagt saker som
åååh, fyyyyra ååår, gubben, och tääänk att du blivit sååå stor,
Givetvis med den pipigaste löjligaste rösten.

Jag är inte större idag än igår, men om det är viktigt för henne kan hon väl få tycka att jag blir lite större varendaste dag. Särskilt om det hänger ihop med att hon ger mig Kött.

Alltså, jag menar, WOW!
Med dubbel-W!

Det spritter fortfarande i svansen.
Ända inifrån och ut i spetsen.
Och lukten är kvar i nosen.
Och buset i hela kroppen.

Det kom en brud och hälsade på.
Hur grann som helst! En Riktig Alfa - precis som jag.
Och vi lekte. VI LEKTE!
Jättelä Alldeles för kort stund.

Inte alls dumt.
Helschysst faktiskt.
Mattes säng är som gjord för mig.

Trots det tror jag att jag ska ta en tur till ExtraHM ett par dagar.
För Matte sa att hon ska åka och yla igen.

Sängen står väl kvar när jag kommer hem till kojan igen.

Matte har börjat äta intressant mat.

Förut käkade hon bara högst ointressanta saker. Inget luktade som käk ska göra.
Men nu plötsligt har hon fått för sig att hon också ska äta kött.
Vilket betyder att jag måste bevaka henne (hennes tallrik) hela tiden.

Jag måste sitta intill henne när hon äter. Titta på henne med mycket stora och hungriga ögon. Slicka mig om munnen med jämna mellanrum. Detta för att hon inte ska glömma bort att sätta ner tallriken till mig när hon har ätit klart.
Det har hänt att jag missat bevakningen och hon gått ut i matlagningsrummet och hällt vatten på tallriken.
Aj!

Det känns lite konstigt att inte ha ensamrätt på köttmaten längre.
Men en sak får jag i alla fall ha för mig själv.
Hon är väl för klen för att tugga ben, den lilla människan.

Måste spana lite.
Varje dag.
Annars kanske jag missar viktiga saker.

För ett tag sen mötte vi Fröken Marianne utan Allis. Istället hade hon med sig en annan liten helt otrolig liten bejb. Hon luktade mer valp än brud, men det var ingen tvekan om att hon var en hon.
Lång, ljusbrun päls. Böljande svans. Söööööt liten nos!
Man kan bli galen för mindre.

Jag vill denf deft diffi äh, absolut inte missa nästa gång hon kommer till mitt pinkområde!

Människor är krångliga varelser.
    Dom har ingen päls på kroppen. Därför tar dom på sig tygstycken som dom kallar kläder. Annars fryser dom när dom går ut. En del tar till och med på sig konstgjorda pälsar. Detta tycker jag är oerhört korkat!
    Dom har tunna tygstycken på sig inne också, men det tror jag inte beror på att dom fryser, utan på att dom skulle skämmas som hundar för att visa sina nakna kroppar om det kom nån och hälsade på.
    Förstår jag mycket väl.
    Skulle jag också göra.

Om människorna hade päls som växte på kroppen av sig själv skulle dom inte behöva hålla på med att ta på sig och av sig kläder.
    På vintern tar det hur lång tid som helst för dom att hålla på med det där. När Matte och jag ska gå ut måste jag vänta på henne tills hon fått på sig allt, tygstycken på bakbenen, stort tygstycke på kroppen och frambenen, och så ett till däruppe för ett är för lite, sen ska hon ha ett litet tygstycke på huvudet och två säckar på framtassarna.
    Och så förstås dom klumpiga grejerna som kallas skor, på baktassarna.

Nä, tacka vet jag detta intelligenta klädsystem som jag har. Det sköter sig själv. Just nu sköter det sig väldigt mycket. Min tjocka fina vinterpäls faller av i stora tussar. Det gillar inte Matte, för då måste hon köra runt med Stora Brummen.
    Därför försöker hon förebygga pälstussar på golvet genom att borsta mig. Både på morgonen och kvällen. För all del, hon kan få hållas. Det är rätt skönt när hon drar igenom pälsen med den där borstgrejen.
    För en sak är mindre kul med att pälsen tappar sig själv: det kliar så in i bängen!

 

Nu har vi bott hemma hos Husse några dagar.
Och hos ohundarna, förstås.

Dom är fortfarande väldigt osociala.
Tråkiga.
Jag är SNÄLL, fattar dom inte det.
Fegtyper.
Fräser och sticker iväg.

Men Husse är en skön typ.
Gillar honom.