Mat?

Det känns som om detta har hänt förut.
Fast jag minns inte riktigt ...

Maten, vad är det med maten?
Inte intresserad. Inte hungrig.
Trots att hon lägger i köttbitar.

Jag bara vill sitta utanför dörren och sjunga, sjunga,
hela tiden, ur djupet av mitt malamutehjärta.

Visst har det väl hänt förut?





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0