Oartigt

Matte har inte vanligt hyfs i kroppen ibland.
När man har världens bästaste finaste malamutepojk som sambo
borde det vara självklart att dela godsaker med honom,
Och ofta gör hon ju det, faktiskt.

Men!

Nu har hon börjat äta en grej på kvällarna som hon inte låter mig få del av.
Hon lägger sig på den stora dynan och drar det stora täcketyget upp till halsen.
Tar fram en sån där hård fyrkantig sak med många papper som det står många ord på i.
Och så tallriken.

I tallriken har hon lagt några röda saker som man normalt plockar från buskar i skogen, men dom här har hon tagit fram från det iskalla skåpet.
Dom bryr jag mig inte så mycket om.
Men så har hon fixat till sånt där vitt, fluffigt, osannolikt gott också.
Stått och använt en grej som morrar jättehögt och har två pinngrejer som snurrar runt jättefort i en skål. När det morrat färdigt finns det där fluffiga i skålen.
Och det lägger hon ovanpå dom röda plupparna.

Sen ligger hon på stordynan, glor i ordgrejen, och äter upp fluffiga röran!
Jag sitter nära, nära, mina ögon dryper av vädjan, och när det inte hjälper petar jag försiktigt på henne med min gulligaste tass och lägger huvudet på sned.

HON STRUNTAR FULLKOMLIGT I DET!  
Varje kväll.

Jag får slicka när hon ätit klart.
Det är så lite kvar att det inte ens känns på tungan.

Tycker hon inte om mig längre?

image71


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0