Hopplöst

Det har luktat så spännande några dagar.
Varje gång jag varit ute har det kommit små puffar i luften.
Den bästa lukten av alla:
Brud!

Jag skulle vilja bara springa iväg och leta upp henne.
Men hundar får inte kuta runt på egen hand.
Matte håller mig antingen instängd eller kopplad.
Så är det bara.

Men förut mötte vi henne!!!
Plötsligt började Matte ta en omväg, jag förstod inte varför först, men sen såg jag henne.
Kopplad, med en husse i andra änden.
Jädrans, vad grann hon var!
Hon såg ut nästan som jag, bara lite mindre och brudigare.

Hon hoppade och drog åt mitt håll, och gnydde sååååå sött.
Och skickade iväg en massa av sin doft.
Då klarade Matte nästan inte att hålla tillbaka mig.
Jag visade verkligen vilken otrolig snygg Alfa jag är,
och att jag hemskt gärna ville träffa den lilla godingen.

Men hennes husse och min Matte drog oss åt varsitt håll.
Får människor verkligen göra så mot sina hundar?

image45




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0