MIN Husse (inte Mattes)
När Husse kommer blir det alltid så jobbigt.
Alltså, jag blir ju himla glad!
Vilket jag visar med hela kroppen, mest svansen, nosen och tassarna.
Men sen kommer Matte och ska också visa hur glad hon är.
Om hon bara kunde låta bli att lägga sig i, skulle Husse fortsätta klappa och krafsa och krama mig hela tiden. Men Matte stör honom.
Och då måste jag hela tiden se till att påminna om att jag finns.
Det är svårt. Inte själva påminnandet, nej, nej, det är bara att hoppa upp på Husse, eller dänga till honom med en gullig tass. Eller helt enkelt ta plats bredvid honom och vägra flytta mig.
Men grejen är, att det får inte bli för mycket!
För då blir jag utvisad.
Matte borde fatta att hon ska hålla sig i bakgrunden.
Då skulle jag och Husse kunna umgås ifred.
Alltså, jag blir ju himla glad!
Vilket jag visar med hela kroppen, mest svansen, nosen och tassarna.
Men sen kommer Matte och ska också visa hur glad hon är.
Om hon bara kunde låta bli att lägga sig i, skulle Husse fortsätta klappa och krafsa och krama mig hela tiden. Men Matte stör honom.
Och då måste jag hela tiden se till att påminna om att jag finns.
Det är svårt. Inte själva påminnandet, nej, nej, det är bara att hoppa upp på Husse, eller dänga till honom med en gullig tass. Eller helt enkelt ta plats bredvid honom och vägra flytta mig.
Men grejen är, att det får inte bli för mycket!
För då blir jag utvisad.
Matte borde fatta att hon ska hålla sig i bakgrunden.
Då skulle jag och Husse kunna umgås ifred.
Kommentarer
Trackback
