Från magsnurr till spring

Det är coolt nu.
Snurrar inte längre.
Den där vimspuckon som hade lagt beslag på min mage har försvunnit.
Jag spydde väl ut honom.

Sen har nåt mysko (men mycket trevligt) hänt med Matte.
Hon går inte sakta som en jättegammal människa längre.
Plötsligt en dag bara började hon röra på benen fortare.
Hon till och med springer.

Vi springer tillsammans!

image117


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0