Tasskigt

Fy, vad jobbig hon är!
Ibland när vi har varit ute på en härlig runda får hon för sig att sabba hela känslan när vi kommer hem.

Hon slinker in i kojan och drar igen luckan mitt framför nosen på mig.
Kommer ut igen nästan meddetsamma, med det där hemska tygstycket i handen.
"Torka tassarna" säger hon, äckligt insmickrande. Som om det var köttbullar hon kom med.

Vaddå torka tassarna????? Som om det vore en helt naturlig sak att göra.
Så böjer hon sig ner och tar tag i närmaste tass, om hon kan förstås, för oftast har jag snabbt glidit undan en bit.
Men tyvärr glider hon efter. Och, ja, torkar alla fyra.
Ibland morrar jag åt henne.
Hon morrar tillbaka. Det låter störtlöjligt.

Nu har hon kommit på ett nytt sätt, ett fjäsksätt. Sätter sig ner, lockar gulligt på mig, krafsar mig på magen, och så liksom i förbifarten hugger hon tag i en tass.
I och för sig trevligare.
Men lika genant.

Man torkar inte tassar på en Alfa!

image20

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0