Rullande kojan

Den är helt okej, kojan på hjul. Tur att jag tycker det, för ibland är jag väldigt länge i den.
Matte åker och träningsylar med den där flocken ganska ofta, och dit är det långt, många skogar. Jag följer alltid med.
Mellan henne fram och mig bak sitter ett irriterande nät. Om det inte fanns där skulle jag kunna slinka fram och sitta bredvid henne, men det får jag inte.
När vi kommer fram öppnar hon lufthål i glasen på sidorna, inte så mycket så man kan sticka ut nosen, men lukta går bra. Man känner om det går förbi nån brud, hehe.
Så häller hon vatten i min skål, visar tänderna och säger "hej då, gubben, jag kommer snart", och så försvinner hon in i en jättestor superkoja. Sen hör jag svagt hur dom ylar därinnne.
Sover lite.
Snart, efter ganska lång stund, kommer hon ut. Och så åker vi hem.
Hon har klippt ett hål i nätet för mitt huvud. Jag brukar stå bakom henne med nosen på hennes axel. Det gillar hon.

image9  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0