Kojor

Det vita har börjat komma ner.
Det härliga, kalla, som man kan rulla runt i och plöja igenom med nosen.
Fast medan det håller på och kommer ner är det inte alltid så kul. Om det blåser, så man får nosen tilltäppt så fort man försöker sticka ut den. Då är det blä.
Hundväder, kallar dom det. Det är en skymf!

Matte skulle nödvändigt ha med mig ut i det där otäcka, men nej tack, jag vet vad jag vill. Och inte vill.
Hon fick åka iväg själv i den rullande kojan som alltid morrar när den rör sig.
När hon kom tillbaka sa hon att hon hade köpt en fäbod.
Det är det jag alltid har vetat - hon är galen!
Vad ska vi med fäbod till?
Vi har ju hundkoja.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0