Människospråk 1

En hund som lever med människor måste vara minst tvåspråkig.

Hundspråket har man i sig från början. Alla hundar förstår varandra, åtminstone innan man har levt för länge med människor. Då kan vissa hundar bli miljöskadade och glömma bort sitt eget språk.

Människospråk är inte lätt att lära sig, men ju smartare man är desto bättre går det.
(Jag förstår väldigt mycket människospråk.)

Människor språkar dels med ord. Det är läten som inte är morr eller skäll, utan något helt annat.
Matte vet att jag förstår många ord. Men hon vet inte att jag förstår många fler än hon tror.

Samma ord kan låta snällt eller elakt beroende på vilket tonfall människan har.
Som till exempel "kom".
En människa som låter snäll och glad och säger "kom" vill man gärna komma till.
En som skäller och morrar fram ordet vill man bita.

När människor ordar med höga röster är dom ofta arga. Även om dom inte är arga på mig, vill jag inte vara i närheten då. Arga ord gör ont i öronen och svansen, så jag måste vika ner öronen och skydda svansen mellan bakbenen.
Och gå ut, helst.

Matte låter rätt ofta störtfjantig med pipig röst, och använder ord som "finpojk" och "gullgubbe" medan hon klappar mig. Då är hon tvärtemotsatsen till arg.

Hon kallar Husse för finpojk också. Och då ser han nöjd ut.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0