Jag blir så trött ...
... på expertråd avseende ekonomi för "vanliga" människor.
Den senaste artikeln i ämnet läste jag här.
Visserligen riktar den sig till barnfamiljer och jag är ensamstående, men jag är säker på att det finns familjer med samma taskiga sits avseende inkomster och utgifter som jag har.
Först det vanliga om att alla bör ha en buffert på förslagsvis två månadslöner.
Sedan meddelas att fyrtio procent av tillfrågade människor inte har något sparande.
Undrar vad det kan bero på?
Sist då de goda råden.
Om man anser att man inte har råd att spara ihop en buffert, ges förslag på följande åtgärder:
VI ÄR MÅNGA som redan gjort allt det där. Som rättar mun efter matsäcken, aldrig köper nya kläder eller skor, som definitivt inte reser, går på krogen eller besöker nöjesevenemang. Som köper falukorv på extrapris, inte har platt-teve, och som får dåliga tänder på grund av att man aldrig har råd att gå till tandläkaren.
Vi kämpar med våra vardagskostnader, räknar, subtraherar, konstaterar gång på gång att när räkningarna är betalda finns inte pengar till mat, men man får ihop det på något sätt ändå. Och man upplever det som världens lyx om man någon månad lyckas få över till en burk vitamintabletter för att kompensera det dåliga näringsintaget.
Jag är en lycklig människa. Glädjen och tacksamheten över att vara människa, att få vara just jag, just här, just nu, är oberoende av pengar. Tack och lov! Avseende ekonomin hör jag inte till de allra sämst ställda, men snäppet över.
Om jag skulle vinna en massa miljoner skulle jag instifta fonder som fattiga människor kunde få medel från, till en värdig vardag.
Den senaste artikeln i ämnet läste jag här.
Visserligen riktar den sig till barnfamiljer och jag är ensamstående, men jag är säker på att det finns familjer med samma taskiga sits avseende inkomster och utgifter som jag har.
Först det vanliga om att alla bör ha en buffert på förslagsvis två månadslöner.
Sedan meddelas att fyrtio procent av tillfrågade människor inte har något sparande.
Undrar vad det kan bero på?
Sist då de goda råden.
Om man anser att man inte har råd att spara ihop en buffert, ges förslag på följande åtgärder:
- se över utgifter och förbättra kreditvillkor och dylikt
- ändra konsumtionsmönster, dra in på småutgifter
- kör bilen mindre
- lägg om dyra bolån
VI ÄR MÅNGA som redan gjort allt det där. Som rättar mun efter matsäcken, aldrig köper nya kläder eller skor, som definitivt inte reser, går på krogen eller besöker nöjesevenemang. Som köper falukorv på extrapris, inte har platt-teve, och som får dåliga tänder på grund av att man aldrig har råd att gå till tandläkaren.
Vi kämpar med våra vardagskostnader, räknar, subtraherar, konstaterar gång på gång att när räkningarna är betalda finns inte pengar till mat, men man får ihop det på något sätt ändå. Och man upplever det som världens lyx om man någon månad lyckas få över till en burk vitamintabletter för att kompensera det dåliga näringsintaget.
Jag är en lycklig människa. Glädjen och tacksamheten över att vara människa, att få vara just jag, just här, just nu, är oberoende av pengar. Tack och lov! Avseende ekonomin hör jag inte till de allra sämst ställda, men snäppet över.
Om jag skulle vinna en massa miljoner skulle jag instifta fonder som fattiga människor kunde få medel från, till en värdig vardag.
Kommentarer
Trackback
