Jultoner

Det har varit mycket musik i tv under julen.
Sissels konserter håller alltid hög klass.
Tyvärr missade jag julevangeliet med popmusik från Liverpool, det lät intressant.

Oerhört berörd blev jag av skotska syskongruppen Barra MacNeil's.
Underbara röster i perfekt harmoni, härliga keltiska toner och rytmer.

Men mest kvar i kropp och själ är vår egen Julton.
Varje år samma fröjd!
Att få stå där, mitt i klangen av röster och instrument, och vara med, sjunga av hjärtans lust.
I fem konserter!
Det är ett sant privilegium.

image10

Diskrepans

Det blir acceptabelt.
Jag måste tycka det, annars blir jag frustrerad.
Men i sanningens namn skulle arren kunna vara mycket bättre.

Söker det enkla men sofistikerade.
Det rena, avskalade, perfekta.

Ut kommer färdigstöpta komp med stereotypa rytmer.
Suck!

Men om min röst gör sitt bästa kanske ändå dessa sånger bidrar till en vacker nyårsbön i kyrkan.
Jag hoppas det.

image9




En annan dag

Denna annandag har jag börjat arbeta med synthen.
Sex arrangemang ska göras till nyårsafton.
Enkla sådana!
Det är nämligen tidskrävande.

Min utrustning är på amatörnivå men jag gör så gott jag kan.
Önskar mig dock riktiga grejer.
För jag har så mycket musik i mig som vill ut.
Jag hör precis hur det ska låta, där inuti huvudet.

Men den nya synthen, musikdatorn, och det superba kompositionsprogrammet kan jag inte köpa för närvarande.

Jag gör det en annan dag.

image8




Back to basics

För varje jul har jag skalat mer och mer.
Speciell julmat har inte varit viktig på många år.
Pyntet har decimerats rejält.
Julklappar behöver jag inte få, ger gärna någon till de närmaste.

I övrigt vill jag bara ha ljus.
Änglamusik.
Frid.

Och en nära stund med hjärtevännen.

image7




Fröjdefullt

Det drar sig mot midnatt.
Radion står på, väntar på den helga natten med Jussi.

Förberedelserna är klara,
De har inte varit särskilt många.
Så skönt att inte vara fängslad i måsten!

Önskar alla en ljus och fredlig jul.

image6

Det har hänt

Tidigt på morgonen, långt innan man ens kunde ana gryningsljuset, stod jag vid fönstret och såg mot öster.
Mitt blod, mina celler, i samklang med Jordens kärna.
Det magiska ögonblicket var inne.

Hon vände.

Nu reser hon sin lutande axel igen.
Och för varje roterande dygn möter vi mer ljus.

Jag lyssnar på A Winter's Solstice IV och mår bra.

image5


En

Inte precis high noon.
Som högst kröp solen en bit ovanför grantopparna.
Men den visade sig i alla fall, mellan spruckna moln.
Hunden och jag gled omkring på oljehalt underlag, drack av ljuset.

En dag kvar.

image4



Två

Mörkare än igår.
Inte bara för att solen befunnit sig ovanför horisonten färre antal minuter.
Oönskade plusgrader har raderat det tunna lager av iskristaller, som tills tidigt i morse gav en skör illusion av vit vinter.
Nu råder grått, brunt och olika nyanser av svart här utanför.
Lyckligtvis är månen på väg mot full skiva.

Två dagar kvar.

image3

Tre

Klockan tre ungefär är det lagom att tända.
Ljusstaken, den sjuarmade, i rumsfönstret. Stjärnan i köksfönstret.
Och slingan som vindlar sig över hundnätet runt uteplatsen.

De små lyspunkterna är en effektiv nödhjälp i årets mörkaste tid.
Jag, Eremitha, startar härmed min blogg.

Och det är tre dagar kvar.

image2

RSS 2.0