eremitha

Igår, för länge sedan, kanske tre veckor av långa minuter,
lyfte en bevingad, rytande maskin från kallvåren i norden.
Landade på en ö i det allt saltare Medelhavet.
I sommaren.
Grönskan.

För ett obestämt antal sekunder sedan, kanske två veckor, ungefär,
försvann den varma, blommande ön under mina fötter,
och jag susades genom luften tillbaka till norden.

Jag hade missat lövsprickningen.
Vintern hade rasat ut utan mig.