eremitha

Min sambo är temporärt psykotisk.

Han äter inte. Ingenting!
Jag serverar honom hans älsklingsmat. Han tittar inte ens åt den.
Rastlös förflyttar han sig mellan sängen och soffan, soffan och uteplatsen, uteplatsen och sängen.
Där ute står han och spanar mot vägen.
I natt väckte han mig vid fyra och ville att jag skulle gå med honom på promenad.

Hans sinnen och uppmärksamhet fokuserar på en enda sak:
en kvinna.
En mycket speciell, som bor här i närheten.
Han har sett henne på avstånd.
Längtan efter henne har tagit över honom helt.

Det har hänt förr.
Jag ger honom så mycket kärlek och omtanke jag kan
Masserar, kramar, smeker. Det verkar lätta lite då.
Om några dagar släpper det sinnesförvirrande greppet sitt tag om honom
och han återgår till det normala.

Men än är han fjättrad i sina hormoner.
Ylar från svansroten.
Den vilda själens rop.