Melodifestival
Hjälp!
Trodde botten var nådd förra veckan med gubbpatetiskt Europafjäsk och bubbelgummig småflicka.
Men här kommer först skittrist exidol med skittrist låt, följd av viskande gosse med en låt som skulle göra sig bättre någon annanstans.
Sedan något helt overkligt ufo som talar sjuttiotolv språk, förmodligen en robot förklädd till uppblåsbar pedofilfrestelse.
Därefter pubertetspojkröst med hittills mest lyssningsbara låt, vilket inte säger mycket.
Sedan händer något som får mig att lystra. Ett rödkostymprytt, glasögonförsett, hårsaknande tvillingpar kliver in i rutan och levererar en låt med stuns, driv, melodi och snygga röster. Dessutom utstrålning. Dom har en poäng!
Dags för Sanna med den sant fantastiska röstgåvan (Carola, släng dig i väggen!), som hittills aldrig lyckats välja en bra låt när hon ska tävla. Ikväll funkar det bra i vacker ballad med Celine Dion-varning. Poäng här också.
Nästa bidrag måste vara en kombination av humor och strategi, med tanke på förra Europafinalens östdominans. Charmiga killar med rejäl självdistans. Däremot anar jag inte någonstans en chans till framgång i tävlingen.
Sist ut ett för mig riktigt dilemma, eftersom jag gillar honom men aldrig gillat henne. Låten är ok, men hans egna solobidrag tidigare om åren har varit bättre som melodier betraktat. Det skrikande sångsätt med hakdarrande vibrato som Carola kör med, kunde han klara sig utan. Och hennes äkthet lyser som vanligt med sin frånvaro.
Om jag får bestämma går Rongedal och Sanna till Globen.
Resten får gärna åka hem. Tack för mig 
