Det har hänt
Tidigt på morgonen, långt innan man ens kunde ana gryningsljuset, stod jag vid fönstret och såg mot öster.
Mitt blod, mina celler, i samklang med Jordens kärna.
Det magiska ögonblicket var inne.
Hon vände.
Nu reser hon sin lutande axel igen.
Och för varje roterande dygn möter vi mer ljus.
Jag lyssnar på A Winter's Solstice IV och mår bra.
Mitt blod, mina celler, i samklang med Jordens kärna.
Det magiska ögonblicket var inne.
Hon vände.
Nu reser hon sin lutande axel igen.
Och för varje roterande dygn möter vi mer ljus.
Jag lyssnar på A Winter's Solstice IV och mår bra.
Kommentarer
Trackback
