eremitha

Jag har bestämt mig.
Alla halvhjärtade planer på att lära min hund att vara ensam hemma
utan att hålla ylkonsert och sopa ner alla blomkrukor från fönsterbrädan,
är härmed helt och definitivt skrotade.

Igår brann ett hus ner till grunden ett par mil härifrån.
De som bodde där var inte hemma.
Jo, en av dem.
Hunden.

Den enda som inte hade någon som helst möjlighet att ta sig ut på egen hand.

Vi är antagligen ganska många.
När vi ser på vår statistik är det oftast en, EN, unik besökare per dag,
det vill säga vi själva.

Vi är inte smarta nog att välja ett tillräckligt läsarlockande ämne,
och har inte tid, ork, lust, anledning att skriva flera inlägg per dag.
Vi kommer därmed aldrig med vare sig på listan över mest aktiva bloggar
eller mest lästa.

Man kan fråga sig vem vi skriver för.
Kunde lika gärna ha en dagbok i Dokument på Datorn.

 
            
   



   

Inte lika mörkt.
Inte lika kallt.
Försiktigt ler förvårsdagen.

De har gått i skogen flera dagar.
Tvåbenta med kalla skjutjärn.
Fyrbenta med spårsinnet aktiverat.

Till slut lyckades de.
De hann upp en i flocken och dödade honom.
En av de grå, vackra och skygga.

Skyddsjakt, kallas det.

Skydd, för vem?

Från ingenstans ur det svarta
utan skugga, utan riktning.
Buren av en vind från den första tanken.
Befruktar dig med ljus
och drar förbi dig utan spår.

I dina djup skälver något till
sedan är allt som vanligt.

Han ligger och sover.
Små ljud, nästan tysta.

Tassarna rör sig, som av spring i benen.
Klorna repar mot golvet.

I hans dröm ligger fjället i sol och snön milsvid.