Sista inlägget

Jag har insett att det är för mycket vatten över mitt huvud. Klarar inte att hålla tre bloggar uppdaterade.
Den här var tänkt att kommentera aktuella händelser och företeelser, men jag märker tyvärr att förmågan att sätta tankarna på pränt alltför ofta fastnar någonstans mellan hjärnan och fingrarna.

Därför blir detta mitt sista inlägg här, men jag låter bloggen ligga kvar tills jag bestämt vad jag ska göra med materialet.

Manook är också ganska lat med skrivandet, men då och då kommer han nog att krafsa ner några rader.
Åtminstone ett tag till.

Den blogg jag väljer att behålla och försöka hålla levande är fotobloggen M/S Vågspel, där skeppsfrun Eremitha tänker till bilder.

Tack alla (!) som läst en rad nån gång!
Fair Winds and Following Seas!

Eremitha


Sanningen om steningen

I mitt förra inlägg tar jag upp nyheten om att en kvinna i Somalia blivit stenad till döds.
En fruktansvärd information som borde generera högljudda reaktioner världen runt.

Idag läser jag till min stora sorg och vrede att den nyheten var förvanskad.

Sanningen är, att den stenade kvinnan var en trettonårig flicka.
Och att hon inte var dömd för äktenskapsbrott.
Skälet är inte helt klarlagt, men det handlar om att hon antingen anmält en våldtäkt hon bevittnat alternativt själv blivit våldtagen.

Det var illa nog så som det framställdes från början.
Men det finns gradskillnader även i helvetet.

Hur kan man, så länge världen fungerar som den gör, tycka att det är viktigt vem som går vidare i Dansbandskampen eller Stjärnor på is?

Blunda inte, snälla medmänniskor!
Tillsammans kan vi förändra!
(Läs gärna förslagen från Amnesty om vad du kan göra i den länkade artikeln ovan.)




Polariteter

Vissa saker klarar min tanke inte av att greppa samtidigt.
De står för långt ifrån varandra.
Fenomenet uppstår alltid när jag försöker läsa kvällstidningarna på webben.

Ett exempel bara, ett enda, på dessa kontraster:
  • Kvinna stenad till döds i Somalia
  • Ljungbergs lön 6,7 miljoner i månaden.
Kvinnan var dömd för äktenskapsbrott och hade enligt uppgift från myndigheterna "gått med på" att straffas. Men hon grät och gjorde motstånd när hon leddes fram till platsen för avrättningen.

Ljungberg spelar  fotboll.
(Björn Ranelid protesterar i en artikel upprört emot att idrottsmän ska ha sådana fantasilöner.
Han anser att författare ska ha dem istället.)

Jag klarar faktiskt inte att smälta att ovanstående informationer samsas sida vid sida i nyhetsflödet. Och att det mest uppseendeväckande har det minsta utrymmet och försvinner snabbast.
Jag förstår inte prioriteringarna och jag sörjer över ignoransen.
Inte bara hos tidningarna, utan hos oss alla som inte förändrar våra krav på vad som är viktigt och inte viktigt.







Rädda människor

Funderar över kopplingen mellan girighet och rädsla.
Är helt säker på att den kopplingen är säker som amen i kyrkan.

Nästa tanke blir, inte helt osökt, att världen är full av rädda människor.
Den som är rädd håller fast.
Rädslan kan vara medfödd, inpräglad, som arvssynd och karma.

Den som vill bli fri måste möta sig själv på djupet, i speglar som aldrig tidigare reflekterat ljuset.

Frihet är att inte ha något kvar att förlora.
Eller att inte vara rädd för att förlora.



Ekvationer tvärtemot

Det är visserligen ett tag sedan matematiklektionerna på naturvetenskapliga.
Men eftersom det är en exakt och oföränderlig kunskap, utgår jag ifrån att samma sak gäller fortfarande:

En ekvation ska ha samma värde före och efter likhetstecknet.

Det är en slags utjämningsberäkning man gör, när man kommer fram till vad x, y och z ska ersättas med för siffror, för att bli ekvivalent med uppställningen på andra sidan "är-lika-med".

Det vore logiskt - och mycket sympatiskt - att använda samma slags princip när man räknar ekonomiskt.
Då skulle det inte vara möjligt att ge mest till dem som redan har mest.
Och ge minst till dem som har minst.
För i och med det ökar differensen mellan före och efter likhetstecknet.

Behöver man inte grundläggande behörighet i matte för att vara med och styra Sverige?




Pengar och Kärlek

Är mänskligheten redo?

Finanskrisen, den uppblåsta ballongens kris, skulle kunna vara en start på något nytt.

En global ekonomi med lokal förankring.
Jämn och rättvis fördelning av jordens resurser.
Ett genomgripande ekologiskt tänkande i all produktion.
Genomgående humana, etiska värderingar.

En värld utan girighet och fattigdom.
En värld utan räntesystem, utsugning och kommersiell styrning av allt.
Ett samhälle där människan kommer först - inte pengarna.

En ekonomi baserad på Kärlek.
Klarar vi det?
Tyvärr tror jag att tiden för detta skifte ännu inte är inne.
Men jag vill arbeta för det så länge jag lever.



Jag blir så trött ...

... på expertråd avseende ekonomi för "vanliga" människor.

Den senaste artikeln i ämnet läste jag här.
Visserligen riktar den sig till barnfamiljer och jag är ensamstående, men jag är säker på att det finns familjer med samma taskiga sits avseende inkomster och utgifter som jag har.

Först det vanliga om att alla bör ha en buffert på förslagsvis två månadslöner.
Sedan meddelas att fyrtio procent av tillfrågade människor inte har något sparande.
Undrar vad det kan bero på?

Sist då de goda råden.
Om man anser att man inte har råd att spara ihop en buffert, ges förslag på följande åtgärder:
  • se över utgifter och förbättra kreditvillkor och dylikt
  • ändra konsumtionsmönster, dra in på småutgifter
  • kör bilen mindre
  • lägg om dyra bolån
Skrattar eller gråter man?

VI ÄR MÅNGA som redan gjort allt det där. Som rättar mun efter matsäcken, aldrig köper nya kläder eller skor, som definitivt inte reser, går på krogen eller besöker nöjesevenemang. Som köper falukorv på extrapris, inte har platt-teve, och som får dåliga tänder på grund av att man aldrig har råd att gå till tandläkaren.

Vi kämpar med våra vardagskostnader, räknar, subtraherar, konstaterar gång på gång att när räkningarna är betalda finns inte pengar till mat, men man får ihop det på något sätt ändå. Och man upplever det som världens lyx om man någon månad lyckas få över till en burk vitamintabletter för att kompensera det dåliga näringsintaget.

Jag är en lycklig människa. Glädjen och tacksamheten över att vara människa, att få vara just jag, just här, just nu, är oberoende av pengar. Tack och lov! Avseende ekonomin hör jag inte till de allra sämst ställda, men snäppet över.

Om jag skulle vinna en massa miljoner skulle jag instifta fonder som fattiga människor kunde få medel från, till en värdig vardag.






Bladguld

Sjuhundra miljarder dollar.
700 000 000 000 dollar.
Många, många, många dollar i tiopotenser.

Staten Förenta Staterna har utlovat dessa pengar i stöd till alla finansbolag med flera, som strulat till det både för sig själva och alla andra.

I vilken fabrik ska staten tillverka dessa dollar?
De kan ju inte ha funnits tidigare.
Eftersom det inte funnits tillräckligt med pengar till fattiga, sjuka, hemlösa och andra behövande.

De kanske kan förvandla höstlöv till guld.





Falska pengar och äkta

Funderingarna kring finanskrisen fortsätter.
Jag kan inte släppa tanken kring att den vilda, omåttliga girigheten har skapat en ballongekonomi, som består av pseudovärden. Det finns inga pengar i den, bara föreställningar om pengar.

Om världens alla "värden" i form av aktier, fonder, räntor och valutavinster vore tvungna att cashas in samtidigt, skulle kraschen vara ett faktum. Eftersom dessa astronomiska summor inte finns i reda pengar.

Däremot finns det pengar tillräckligt för att ge alla människor på jorden en dräglig tillvaro. Fördelning och prioritering av jordens och världens egentliga värden, är tyvärr så skeva att många inte har mat för dagen.
Vi har dessutom förletts att tro att det inte finns pengar för att ändra på detta.
Men tro mig, det gör det. Reda pengar.

Länkar idag till två artiklar som på ett bra sätt beskriver den uppblåsta ekonomin.
Den ena av Karl-Erik Edris, den andra av Johan Ehrenberg.

   
Inte havre. Korn.

Hur länge?

Än så länge signalerar världens finansansvariga (åtminstone på en någorlunda hög nivå) att de har kontroll över läget, och vet precis hur de ska agera för att stabilisera den värsta krisen sedan depressionen på trettiotalet.

De hävdar att de vet precis hur de ska flytta alla pseudopengar (just det uttrycket använder de inte) för att marknaderna ska fortsätta fungera.

Börserna rasar. Banker  faller.
Ett globalt skådespel baserat på världens största illusion.
Spännande ...




Extremt mixat

Kvällstidning på webben blandar och ger:
  • Mord - ett två månader gammalt och ett färskt - toppar det hela. Sedan följer
  • Bajs i köttfabrik
  • Idol-Daniel ska bli pappa
  • Köp eget vindkraftverk
  • Pirater tog gisslan utanför Somalia
  • Svenska fotbollsspelare har taskiga frisyrer
  • Svenska katter allt fetare
  • Europas siste diktator i Vitryssland
med mera med mera med mera med mera med mera

Jag tror att jag sätter mig som eremit uppe på fäboden ... med eget vindkraftverk.





Pengar del 3

Pengar är små värdeföremål tillverkade av metall eller papper med vattenstämplar i.
Numera används de ganska sällan som utbyte för varor och tjänster.

Vi betalar med små plastkort istället. Digitalt registreras summor som hypotetiskt mosvarar en viss mängd metall- eller vattenstämplade pappersföremål.

De allra flesta, och framför allt de allra största transaktionerna av hypotetiska pengar, äger rum på finansmarknaden. Man köper inte varor eller tjänster för sina digitala pengar.
Man köper - pengar.

Aktie- och valutatransaktionerna i världen styr allt.
De styr de små människornas vardag
De styr det ganska stora människornas liv också.
De styr politiken.

Och vet ni vad, högst upp, ovanpå glacyren av pseudopengarnas maktdominans, finns människor.
Den högsta världsliga makten.
De syns inte.
De bara styr.

Att iscensätta och koreografera en global finanskris är för dem ett sätt att befästa sin makt ännu mer.

Tro't den som vill.



Pengar del 2

Bush meddelar att USA aldrig tidigare drabbats av en finanskris som den nuvarande.
Det är ganska stora ord med tanke på depressionen på trettiotalet.

Varför får jag känslan av att allt som händer i finansvärlden är regisserat.
Även de så kallade kriserna.


Pengar del 1

Hur många hjärnceller krävs för att få vara med och styra Sverige?

Frågan är högst aktuell efter att ha hört nya budgeten föredragas av finansministern, denne lille pojke som säkert tycker att det är jättekul att vara en av dem som leder leken. Visserligen utan vare sig den livserfarenhet eller den förståelse för mänskliga villkor som man skulle önska sig, men i en lekstuga är det väl inte så noga om man inte fattar någonting.

Han och hans medlekare menar fortfarande, och då är det allvar, att om skatten för arbetande människor sänks ännu mer, kommer ännu fler att arbeta.

Javisst, hej och hå!
Alla som är sjukskrivna, har fått förtidspension eller blivit arbetslösa och inte lyckats få nytt jobb, här är lösningen: Lägre skatt om vi börjar jobba! Vilken morot, den måste vi genast nappa åt oss.

Bara man får mer PENGAR löser sig ju allt. Man blir frisk på sekunden.

Politikerskogen behöver gallras. Rejält.




Glad som Guld

Aldrig brukar jag hitta.
Alla andra skryter.
Jag står utan.

Men idag var det min tur.
Ha!


RSS 2.0