Yl i kroppen

Alltså, det känns som en rörelse
som börjar i svansroten.

Sprider sig genom benen ända ner i klorna.
Ut i svansspetsen.
Fyller hela bröstet.

Växer genom halsen,
ilar i öronen,
kommer ut ur käften som ett stort yl.

Vi mötte henne igår!
Den grannaste, finaste, silvergråaste, sötnosigaste, spetsöronbruden som finns.
Hon ville! Det kände jag i nosen.
Men hennes Husse och min Matte höll fast oss i snörena.

Sedan dess ha ylet ägt min kropp.
Hör hon mig?



Kommentarer
Postat av: exh

Jag tycker det är mysigt att du har lärt dig yla med vacker stämmma.Kan det vara din Matte som lärt dig?

2008-10-27 @ 18:40:47
Postat av: Manook

Det är jag som lär henne ... fast hon ylar ynkligt.

2008-10-27 @ 21:39:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0